Pioner – Så lyckas du
Örtartade pioner
Pionen är en gammal trädgårdsväxt som odlades i Kina för mer än 1000 år sedan. Den har oförtjänt fått ett rykte om sig att vara svårodlad vilket vi tycker är helt fel. Visst växer den kanske sakta, men i gengäld kan den bli mycket gammal och ofta ser man pioner blomma länge på övergivna tomter. Pioner är friska och angrips sällan av skadedjur eller sjukdomar. Inte ens rådjuren verkar föredra dem på sin meny.
Växtplats
Pioner klarar allt från sol till skimrande skugga. I skugga varar blomningen längre men tänk på att några soltimmar behövs per dag. Plantera inte pioner på en plats där det tidigare stått pioner. Om samma plats måste användas så blanda ut den befintliga jorden med kompost eller ny jord, blandningsförhållande 1:1.
Jord
Pionen trivs bäst där det är mullrik lite tyngre, lerhaltig, djup och väldränerad jord. Luckra upp den befintliga jorden och jordförbättra genom att blanda i till exempel rosjord, barkmull eller välförmultnad kompost.
Plantering
Gräv ordentliga planteringsbäddar, ca 50 cm djupa och lika vida. Plantera grunt. De små knopparna, skottanlagen, ska ligga 3–5 cm under markytan. Planterar du djupare kommer plantan inte att blomma. Vattna väl och gödsla inte i samband med planteringen. Ett lagom planteringsavstånd för pioner som ska stå tätt i en grupp är 80–100 cm. Med perenner mellan bör avståndet vara 100–150 cm.
Gödsling
På våren och direkt efter blomning kan man tillföra benmjöl, ett tunt lager välförmultnad kogödsel eller träaska. Det ger plantan näring inför nästa år. Träaskan strös på marken, benmjöl och kogödsel nedmyllas i ytan runt plantan – försiktigt så att det grunda rotsystemet inte skadas. Obs! Använd inte för mycket kväverika gödselmedel på dina pioner.
Höst- & vintertäckning
Klipp inte ner pionerna på hösten utan låt bladverket bilda ett naturligt vinterskydd när det vissnar. Är bladen angripna av sjukdomar bör de plockas bort.
Dela – Flytta
Det sägs att pioner är känsliga för flytt och omplantering. Det stämmer inte, däremot kan blomningen dröja något efteråt. Rätt tidpunkt för flyttning är tidig höst. Gräv upp rotklumpen och dela den eventuellt. Se till att det finns ”ögon”, knoppar, på varje del. Låt ligga och torka till något i snittytan innan plantering på den nya platsen. Jordförbättra och plantera som ovan.
Blomningen uteblir – Varför?
En orsak till att gamla pioner inte blommar kan vara att de med tiden hamnat för djupt. Jorden i rabatterna sjunker undan med åren och tillförsel av kompost, gödsel m m kan göra att plantan till slut kommit för långt ner i marken för att orka blomma. Det åtgärdar man genom att gräva upp och flytta eller omplantera pionen. Tänk också på att vattna om våren och försommaren är torr.
Sällskapsväxter
Pioner passar bra ihop med många olika slags växter, bland annat rosor, lökväxter och perenner. Trebladspira, stjärnflocka, akleja, stäppsalvia, iris, blodtopp, grekisk vädd, stenkyndel, rosenmalva, mjölkklocka, alunrot och nävor är bara några exempel.
Buskpioner
Buskpion (trädpion), Paeonia suffruticosa, är en vedartad buske som tappar bladen på vintern. Den har tillsammans med luktpion värderats högtav kineserna som odlat den i åtminstone 1500 år. Den rena arten av buskpion fröförökas vilket innebär att den växer på egen rot och är mycket härdig, zon V (5). Dessa fröplantor varierar en del i utseende. Blommorna blir ofta någon nyans av rosa men även vita varianter dyker upp. En del plantor har mörka fläckar i blommans botten, andra inte. Paeonia Gansu-Gruppen, purpurfläckig buskpion, och Paeonia Itoh-Gruppen, itoh-buskpion, är andra typer av buskpion. Itoh-buskpioner är lite speciella på grund av att de är resultat av korsningar mellan ört- och vedartade pioner. Bladen liknar en buskpion men plantan är örtartad och vissnar ner på vintern.
Ympade pioner planteras djupt
Buskpioner är friska och lättodlade växter. De trivs under likartade förhållanden som vanliga pioner, se ovan i detta växtråd. Ett lågt pH-värde tycks emellertid inte vara någon nackdel när man tänker på hur de förekommer vilt i naturen. Där växer buskpioner tillsammans med rododendron och azaleor vilket antyder att de uppskattar en något sur jord. Viktigt att veta är att namnsorter av GansuGruppen, Itoh-Gruppen och P. suffruticosa är ympade på en grundstam vilket gör att de är mindre härdiga. De ska planteras djupt, med ympstället 5–10 cm under marknivå. Lägg torvmullsblandad sand runt rothalsen så brukar buskpionen bilda egna rötter som med tiden tar över.